Så nu var det gjort och det gör så ont i mitt hjärta.
Bruno har jag haft i 19år. Så många gånger vi har varit ute i skogarna och haft ponnyridning men då var ju Lisen också med så klart. Under dessa åren har skogen huggs ner en del och växt upp där det var ner hugget när vi började rida där. Det är inte konstigt Bruno alltid har varit svartis på Marcus för innan Marcus kom in i bilden var jag och bruno ute varje dag så även om det öste ner eller snöa för var det snö ute tog vi bara pulkan i stället. Lisen den lilla envisa
ja hade hon bestämt sig för en sak så gjorde hon de. Så även om hon var i hagen och inte skulle komma men gick barnen in då följde hon med. lilla trollet.
Ja dessa underbara djur<3
vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar