De där vasaloppet

Ja vad ska jag säg. Förra veckan var det ju tänkt att jag skulle göra den sista delen i klassikern. Men det känns som ingenting blev som det var tänkt den veckan. Vi hade en bra färd upp till Sälen, för utom att Lina gnällde ett par gånger om att hon hade ont i magen men annars gick allt bra. När vi kom upp var killarna snabbt på med skidorna och åkte ett par turer innan vi tog oss till stugan. Ja jag hämtade ut min nummerlapp också.

Dagen där på hade vi planerat att valla om mina skidor och jag skulle ut och prova dom ett par kilometer så allt kändes bra i med jag blev sjuk när vi väl hade snö här innan de va dags. Så så blev det skidorna blev bra och de 5km jag gjorde gick snabbt och fästet kändes perfekt och den oro jag hade haft i magen över att ta mig upp över första backen blev mindre. Resten av dagen njöt vi hela familjen och killarna å Marcus åkte massa utför medans jag och Lina skutta runder med pulkan.

På kvällen åt Lina ingen kvällsmat direkt. Hon hade ätit dåligt ända sedan vi körde upp. Jag pratade med min vän Ida och berätta för henne att jag började känna mig lite orolig. Han typ bara lägga på så kom det. Lina började kräkas. Ja där börja det. Sen på natten vakna jag vid halv ett och mådde konstigt. Först trodde jag att det var som jag var nervös över loppet men när jag fortfarande inte hade somnat kl halv fem och fick då gå och kräkas insåg jag fakta. De va att stänga av klockan och låta besvikelsen komma. Jag och Lina höll oss i sängen hela dagen fram till fem på eftermiddagen då hon piggnade på sig och jag fick masa mig upp och gå ut med henne så hon fick åka pulka på uppfarten sen kom Marcus och jag gick och la mig igen. När Marcus vakna va hans fina kommentar att jag ändå skulle försökt. Ja de kanske man skulle men den mattheten som infinner sig hade jag nog inte klarat 1 mil. Nu när det gått en vecka är jag fortfarande väldigt besviken. Det är till att göra om ALLT igen. Men nu har jag lite andra planer som vi tar först.

Jag mådde bättre dagen efter och kunde komma ur sängen men svetten lackade så fort man gjorde något. Men vi ville göra något i alla fall när vi va i väg och tanken var att Marcus och barnen skulle åkt och badat när jag åkte Vasan men det blev ju inte heller av så vi bokade in en föreställning på kvällen. 2min innan vi skulle köra kräktes Linus. SUCK. De fick bli halva familjen som åkte. Morgonen efter var det tänkt att vi skulle åka hem på eftermiddagen då jag behövde åka till skolan på Torsdagen. Marcus vakna och då var det hans tur. Som tur var mådde han bättre efter ett par timmars sömn och vi kunde ta oss hela vägen hem utan att någon hade problem i bilen. Ja inget blev som de va tänkt men killarna lärde sig i alla fall att åka superbra med skidorna. De gav sig iväg på morgonen och kom hem sen eftermiddag. Vissa gånger va Marcus med men ibland åkte de själva. Vi bodde typ precis i en backe så de va bara att sticka ut och ner till liften. Perfekt!

Nästa kurs är i full rulle. Nu är det väldigt intensivt massa arbeten som ska va inlämnade innan vi går på praktik och det gör vi vecka 13. Jag är så inne i skolan så jag glömmer saker nu men de kommer man väl snart få ordning på :) Så idag fick det bli en joggingtur efter denna pärsen som har varit så man kunde rensa skallen lite. Va på utvecklingssamtal med Liam innan så jag hade mycket positiv energi där i från. blir så stolt över mina barn. Hade Lina, Liam och vår lilla hund Fiona med. Då Linus träna boll. Första gången Fiona va med på en riktig löprunda, vilket gick jättebra. Känns bra att ha en löpkompis igen.

(Lina ville också springa lite)

Det var nu dags att se till så de blir några kalvar nästa år också så i helgen släppte jag och Jolle ut tjuren till korna. Han trodde nog i typ 2 min att han skulle bestämma där ute men sen tog båda korna och satte honom i väggen. Sen va de klart och han va inte så kaxig längre. Tycker djurlivet är fantastiskt.